Där det började
Först kom en liten tjej som upplevde världen på sitt eget sätt.
När min första dotter var liten började vi märka att vänskapsrelationer verkade svårare för henne än för de andra tjejerna omkring henne. Det uppstod missförstånd, sociala situationer som gick snett och stunder då hon blev förvirrad eftersom hon uppriktigt inte förstod varför något hade blivit fel.
Med tiden fick hon diagnosen ADHD och autistiska drag. Diagnosen hjälpte oss att förstå mer av det hon upplevde. Men den fick mig också att lägga märke till något annat: var fanns tjejer som hon i böckerna vi läste?
Det gick att hitta berättelser om många slags barn, men att hitta en tjej vars hjärna fungerade annorlunda — utan att det blev det enda som definierade henne — var mycket svårare än det borde vara.
Sedan växte familjen
Några år senare började vi leta igen.
När min andra dotter föddes märkte vi nästan direkt att något inte stod rätt till med hennes andning. Hon fick senare diagnosen primär ciliär dyskinesi, PCD, en ovanlig lungsjukdom.
Hälsoutmaningar blev en del av vardagen. Hörselproblem gjorde att hörapparater också blev en del av hennes vardag. Och ännu en gång stod jag framför bokhyllor och ställde samma sorts fråga: var finns barn som lever så här?
Inte nödvändigtvis en bok som förklarar hörselnedsättning. Inte alltid en berättelse om att vara sjuk. Jag ville ha äventyr, mysterier, roliga berättelser och vanliga vardagsögonblick där en karaktär helt enkelt kunde bära hörapparat eftersom det var en del av vem hon var.
Representation betyder som mest när ett barn inte behöver leta så hårt för att hitta sig själv.
Det större mönstret
Sedan började jag lägga märke till vem som fick vara hjälten.
Ju mer jag tittade, desto mer störde ett annat mönster mig. Tjejer och kvinnor var fortfarande alltför ofta de som väntade på att bli räddade, skyddade eller valda.
Men tjejer är också de som räddar. Uppfinnarna. Ledarna. Äventyrarna. Forskarna, idrottarna, konstnärerna, busfröna, byggarna och de underbart egenartade barnen som bestämmer sig för att göra något ingen väntade sig.
Det blev gnistan bakom MOLLERIS. Jag ville skapa en plats där föräldrar enklare kan hitta böcker och andra saker som på ett naturligt sätt vidgar ett barns bild av vem som får ta plats i världen.
Vad MOLLERIS blev
Inte en lektion. Inte en checklista. Bara bättre saker att sätta framför barn.
MOLLERIS handlar först och främst om tjejer och barn med funktionsnedsättning. Vi söker också genomtänkt representation av olika bakgrunder, kulturer, familjer och identiteter, eftersom den verkliga världen är bred, intressant och varierad.
HBTQ+-familjer och barn är välkomna här, men MOLLERIS är inte byggt kring en enda identitet eller politisk etikett. Fokus är enklare: tjejer ska kunna se sig själva som kapabla, barn med funktionsnedsättning ska få finnas i berättelser bortom sin funktionsnedsättning, och inget barn ska växa upp och tro att bara en sorts person får vara huvudkaraktären.
Och allt vi lyfter fram behöver inte bära ett budskap. Ibland kan ett anteckningsblock bara få en tjej att vilja skriva. En tröja kan få ett barn att känna sig starkt. En bok kan vara fantastiskt underhållande och samtidigt helt naturligt visa en värld där fler sorters människor ryms.
